Jag får alltid dåligt samvete när det börjar pratas om hjärt- och lugnräddning, och om huruvida man kan det eller ej. Jag har tack och lov aldrig behövt utöva mina färdigheter som jag brukar säga att jag har. Men tur är väl det för mina så kallade kunskaper skaffade jag mig under en gympalektion för snart 10 år sedan och har inte övat sedan dess. På den tiden var det framstupa-sidoläge som gällde. Är det fortfarande bästa hjälpen?
Jag får väl samtidigt passa på att erkänna att jag blivit betydligt nojjigare sedan jag fick barn. Vad gör jag om min son behöver hjälp? Jag vill helst inte tänka tanken, att behöva stå bredvid och inte kunna göra något för att jag övat för lite de senaste 10 åren. Jag skall definitivt samla ihop mina vänner och friska upp mina nu mer obefintliga kunskaper i hjärt- lungräddning...
"Samla ihop släkten, föräldragruppen eller kompisgänget för en kurs. Varför inte ta mammorna en gång och papporna nästa gång. Vi behöver alla träna. Vi kommer hem till er och genomför utbildningen. Det är ni som bestämmer vilken dag och tid som passar er."
Se www.barnhlrkurs.se för mer information, tillväga gångsätt och priser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar